Om utgivningsprocessen 1

Under 2011 började jag prenumerera på Ann Ljungbergs e-brev där hon bland annat delar med sig av skrivtips, har tävlingar och bjuder in till skrivarresor. Anledningen till att jag började titta närmare på just hennes tjänster var att hennes hemsida var den första av de lektörers och författarcoachers hemsidor som jag tittade på som inte innehöll stavfel och märkliga grammatiska kullerbyttor. Ett krav jag hade var att personens hemsida åtminstone skulle vara rättstavad innan jag ville försöka lära mig av henne eller honom. Ann Ljungbergs hemsida visade att hon behärskade det svenska språket och jag anmälde mig till mailprenumerationen.

Under december 2011 kom ett brev per dag, en skrivalmanacka, och i varje lucka fanns ett skrivtips i form av en filmad föreläsning och ett tävlingsmoment. En av tävlingarna bestod i att man, om man skickade in ett första kapitel av sitt manus kunde vinna feedback på det. Jag skickade in och vann.
Priset var dels skriftlig återkoppling på två A4, dels ett telefonsamtal med Ann på 30 minuter där man kunde diskutera texten eller ställa andra frågor.

Vinsten med återkopplingen och samtalet gav mig en rejäl skjuts framåt i skrivandet och under två månader jobbade jag hårt med att färdigställa mitt manus.

Manuset skrevs klart och jag anlitade Ann som Lektör följande höst. Jag fick mycket användbara synpunkter på texten och en hel del uppmuntran, bland annat uppfyllde min roman “nästan rekordmånga” punkter på hennes lista över vad en bestseller ska innehålla vilket naturligtvis var bra för självförtroendet och skrivlusten.

Efter ytterligare en ganska omfattande redigeringsvända och stärkt i min tro att jag faktiskt hade producerat något bra blev det våren 2013 dags att skicka manuset till förlag.

Jag hade sedan en tid intresserat följt två andra svenska författare i 'min' genre som nyligen debuterat genom att ge ut sina böcker på egna förlag; Lars Wilderäng (Midvintermörker, numer på massolit förlag) och Kaj Karlsson (Operation Nordvind). Lars Wilderäng driver bloggen Cornucopia? och Kaj Karlsson har utbildats vid Särskilda Skyddsgruppen och har sina rötter hos Kustjägarna. Båda har i skrivande stund passerat 20 000 sålda böcker, e-böcker och ljudböcker inräknade (se här och här). De har också båda hunnit släppa ytterligare varsin bok sedan respektive debut. Dessa siffror är mycket anmärkningsvärda då genomsnittsdebutanten även hos de större förlagen säljer betydligt färre!

Detta bekräftade för mig att det fanns en stor hungrig marknad för genren, samtidigt beror försäljningssiffrorna nog till stor del också på att Lars Wilderäng i och med sin blogg redan har en stor läskrets och att Kaj Karlsson har den bakgrund han har vilken lockar alla med intresse för ämnet.

Nyligen fick jag också via twitter höra talas om boken Operation Scimitar, skriven under pseudonymen Adrian Andersson. Bakom pseudonymen finns Erik Lewin som tydligen var med och startade upp Särskilda Inhämtningsgruppen, SIG, och under många år också jobbat som Contractor i bland annat Irak. Hans bok är den hittills överlägset bästa svenska boken i genren, även den utgiven på eget förlag. Recension kommer på de tre ovan nämnda böckerna.

Åter till Gråzon. Åtta månader och ett femtontal refuseringsbrev senare beslutade jag mig för att ge ut boken på eget förlag och tidigt 2014 finns nu äntligen Gråzon till försäljning.

Jag har inte fått någon ersättning av Ann Ljungberg för detta blogginlägg. Jag upplever att hennes styrka ligger att ge feedback på texter, de kurser hon håller är matnyttiga men informationen finns att hitta även på annat håll. Vidare har både kurser och lektörsutlåtanden plågats av att elektroniken strulat för henne med förseningar och uteblivna kursmoment som följd. Kanske inte så konstigt då hon jobbar från sin segelbåt.

Med det sagt vill jag ändå säga att hennes Lektörstjänst verkligen lyfte mitt manus till en högre nivå.